!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Välkommen till Bostadsrättsföreningen Flanörens webbplats

Historik

Lite historik - Kungsholmen genom tiderna

Kungsholmen kallades under medeltiden för Munkeliderne eller Munkelägret och hörde först till Solna, sedan till Klara församling i Stockholm.

År 1644 donerade drottning Kristinas förmyndarstyrelse den östra delen av Munkelägret till Stockholms stad, som hade brist på mark. Gränsen mot de västra utkanterna gick ungefär vid nuvarande S:t Eriksgatan.

På 1700-talet var Kungsholmen en utmark till Stockholm. Befolkningen uppgick till knappt 3000 personer som huvudsakligen livnärde sig på jordbruk inkl. jordbrukets binäringar och på hantverksverksamhet.

Under 1800-talet gjorde industrialismen i långsam takt sitt intåg i Sverige. I början av århundradet anlades landets första ångkvarn, Eldkvarn, på den plats där Stadshuset nu ligger.

                  

Eldkvarn fotograferad på 1890-talet

Från England inkallades Samuel Owen för att installera fyra ångmaskiner inköpta från hans hemland. En av dessa maskiner var avsedd för den nya mjölkvarnen på Kungsholmen men visade sig vara för svag för ändamålet. Samuel Owen återvände till Sverige några år senare när man lyckats skaffa fram en starkare ångmaskin till kvarnen.

Det blev av olika skäl dock inte Samuel Owen som kom att utföra installationen. Han skaffade sig istället en anställning som förste verkmästare vid Bergsunds verkstad där han stannade i ett par år. År 1809 startade Samuel Owen en mekanisk verkstad där myntverket senare kom att ligga. Där byggdes bl.a. Sveriges första ångbåtar. Trots statligt understöd hade han stora ekonomiska och andra svårigheter. Hans största problem var att få tag i och behålla yrkeskunnigt folk. Han tvingades i konkurs 1843.

Bröderna Jean och Carl Gerhard Bolinder startade med början fr.o.m. år 1844 i blygsam skala en mekanisk verkstad vid Kaplansbacken 10. Carl Bolinder hade tidigare praktiserat hos Samuel Owen och en del av maskinerna köpte bröderna Bolinder från Samuel Owens konkursbo. Bröderna Bolinders verksamhet, som tidsmässigt låg mera rätt i industrialiseringsprocessen i Sverige, blev framgångsrik och upptakten till den moderna industrins intåg på Kungsholmen.

År 1873 ombildades företaget till aktiebolag. På Kungsholmen startades och växte sig starka ett flertal fortfarande verksamma storföretag t.ex. Alfa Laval och Elektrolux. 

Förutom av industrier togs området i anspråk av offentliga institutioner, främst sjukhus men även av krigsmakten, som år 1818 inrättade ett artilleriläroverk på Mariebergsområdet. Läroverket blev år1866 högskola för artilleri- och ingenjörsofficerare samt för generalstabsaspiranter. Även en civil teknisk utbildning i väg- och vattenbyggnadskonst förlades dit. Skolan blev upphovet till Kungliga Tekniska Högskolan. På 1830-talet började staten tillverka ammunition på Mariebergsområdet. Det var en nyupprättad Raketkår, senare omdöpt till Fyrverkarkår, som skulle ansvara för arméns behov av ammunition.

År 1913 började staten tillverka kanoner på ett inköpt gjuteri i området. Även militära förband t.ex. Kongliga Fälttelegrafkåren, sedermera Kungliga Signalregementet, var åren 1908-1940 förlagda hit. Kungliga Svea Trängkår fanns också här i början av 1900-talet.

Kungsholmen, den yngsta och senast bebyggda delen av Stockholm, skulle under 1800-talets senare hälft komma att få den mest dynamiska expansionen av alla stadsdelar.

Efter 1800-talets mitt växte Stockholm med explosionsartad fart. Vid seklets början hade staden cirka 75 000 invånare – obetydligt fler än vid 1700-talets mitt. År 1900 fanns drygt  300 600 invånare Stockholm.

Av alla stadsdelar ökade Kungsholmen mest. Vid 1800-talets början hade denna del av staden den lägsta folkmängden, knappt 3000 invånare. Vid seklets slut hade befolkningssiffran stigit till drygt 35000. Kungsholmen hade på ett århundrade mer än 10-dubblat sitt invånarantal.

Vid årsskiftet 2006/2007 var inom stadsdelsområdet, som omfattar stadsdelarna Kungsholmen, Stadshagen, Kristineberg, Fredhäll, Marieberg, Lilla Essingen och Stora Essingen, nära 56100 personer folkbokförda. Det innebär att av stadens totala befolkning på nära 782 900 personer bor drygt 7 % inom stadsdelen Kungsholmen.



Pojkar plockar potatis i Kristinebergsparken runt 1918

På 1930-talet flyttade flera av de stora industrierna bort från Kungsholmen som började ändra karaktär från ett utpräglat industriområde till en stadsdel med ett större inslag av bostäder. Denna förändringsprocess pågår fortfarande.

Den som vill veta mera om utvecklingen på Kungsholmen kan förslagsvis läsa Birgitta Conradssons licentiatavhandling Kungsholmen i Stockholm 1840-1890, framlagd år 1966 och efterföljande böcker om utvecklingen på Kungsholmen. Här skall nämnas: Kungsholmen öster om Fridhemsplan, utgiven år 1997 och Från det yttersta Kungsholmen, utgiven år 2000. Dessa publikationer är huvudsakliga källor för återgiven historik.

 

 

 

Utskriftvänlig version